Författare: Maria Wiman, Förstelärare i läsutveckling på Östra grundskolan i Huddinge kommun

”De senaste åren har jag haft ett värdeskapande förhållningssätt när jag undervisar. Det betyder att det jag och mina elever gör på lektionerna också ska skapa värde för någon annan utanför klassrummets väggar. Det är helt galet kul och när man jobbar så kan det hända absolut magiska saker. När mina elever gick i femman vände de, som ett so-projekt, upp – och ner på hela Utbildningsradion när de kämpade för att favoritprogrammet Geografens testamente inte skulle läggas ner. De debatterade med UR-chefer, skrev debattinlägg i våra största dagstidningar, pratade i radio, korresponderade med Stefan Löfvén och Maria Montazami (!), debatterade i tv och mycket mer. När de efter ett helt års bångstyrigt kämpande faktiskt fick UR att ändra sitt beslut kom det att ändra hela min egen syn på lärande också. Det var som att jag plötsligt hade knäckt en kod. Verkliga mottagare och riktiga uppdrag var en magisk kombination och en garanti för motivation och engagemang.

Sedan dess har de värdeskapande projekten avlöst varandra. Vi har varit med om så många spännande, knasiga och lärorika saker att det skulle kunna bli en halv bibel. Men idag stannar jag vid att skriva om läsandet. Värdeskapande lärande i all ära – men hur gör man för att skapa värdeskapande läsande? Hur vänder man en ofta ganska inåtriktad process, – läsningen – utåt så att den skapar värde för någon annan? Det var för mig en nöt att knäcka. Jag ville hitta samma motivation och entusiasm som jag gjorde när jag jobbade värdeskapande i de andra ämnena och jag ville hitta den i läsningen.

Detta är så att säga fortfarande funderingar under utveckling och jag kan ödmjukt erkänna att jag är långtifrån klar i mina tankeprocesser. Men jag kan dela med mig av några roliga saker som jag och mina elever har varit med om. Bland annat har eleverna extraknäckt som riktiga recensenter. Här pratar vi alltså inte om att skriva en recension som efter bedömning hamnar i papperskorgen. Vi snackar om tvättäkta, knivskarpa, publicerade recensenter med allt vad det innebär. I årskurs sju fick mina elever ringa till bokförlag runtom i Sverige och presentera sig som recensenter som skrev för Huddinges lokaltidning. Vi hade nämligen ringt upp lokaltidningen Huddinge Direkt och blivit lovade utrymme för recensioner i deras tidning. De allra flesta bokförlag var ruskigt snabba att skicka recensionsexemplar till klassen och helt plötsligt satt vi där med boktravar som det stod ”recensionsex” på och som vi helt enkelt var obligerade att läsa. Var tredje vecka under hösten recenserades sedan dessa böcker. Helt plötsligt kändes läseprocessen superviktig eftersom inte bara läraren utan också bokförlagen och lokaltidningen ivrigt väntade på recensioner! När dessa recensioner väl var publicerade lät ej heller responsen vänta på sig! Tidningens läsare hörde av sig, bokförlagen lämnade respons och i några fall fick vi till och med höra från författarna själva. Jag minns stoltheten när Kerstin Lundberg Hahn publicerade en av recensionerna på sin Facebook-sida! Eller glädjen när Magnus Nordin skickade ett uppskattande mail! Eller den gången vi såg en insändare i tidningen som hyllade vår insats!

Värdeskapande läsande med ganska enkla medel med andra ord! Istället för att läsa en bok och skriva en recension för ingen alls kan man helt enkelt dela med sig. Om man inte lyckas få till ett gott samarbete med lokalpressen eller om man inte har lust att ringa bokförlag kan man ju helt enkelt skicka recensionen till författaren, publicera den på en klassblogg eller lämna en recension direkt i WeLibs självpubliceringsverktyg.

Det händer liksom något med eleverna när deras arbeten får verkliga mottagare. I detta fall hände något med läsningen! Det blev plötsligt viktigt att läsa klart, att reflektera och recensera eftersom andra läsare var intresserade av just denna information. Den ofta så inåtriktade läseprocessen kunde plötsligt få betydelse för någon annan. Läsningen gjorde skillnad för flera!

Framtida projekt ligger ännu i sin linda. Jag skulle gärna, förutom att publicera texter, nyttja närområdet mer. Tänk att låta eleverna läsa poesi för pensionärer på äldreboenden! Tänk att låta elever ordna bokcirklar för nyanlända! Eller bokbytardagar i det lokala centrumet…..Möjligheterna är ju baske mig oändliga!”

 

 

 

 

 

I skolbibliotekssystemet WeLib finns det möjlighet att publicera egna alster och också få dem sökbara för alla i skolan. Läs mer och/eller fyll i formuläret så berättar vi mer.

  • Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.